Jag har en mygga i min mage

Usch, idag svalde jag en mygga. Tänk om den fortfarande lever i min mage!



Premiärfoton med min nya systemare (a.k.a. min nya älskling)


Nu far jag till Ängelholm, tillbax på söndag. Wihaa

Meningslöst? JA

Shuuu!

Har just i detta ögonlock pluggat mina sista minutrar i gymnasiet. It's over. Inge mer blod, svett och tårar på ett tag.
Avlsutningen kändes iförsig lite sådär. Sista provet toppar jag med ett IG eller G-. Mitt första på hela gymnasietiden. Skoltrött någon? JA. Men vad ska man göra? Känns såklart surt, men livet går vidare. Och det är tur.

Jag vet inte vad jag ska skriva egenligen.

Jag längtar till jag får min systemkameraaaaaaaaaaaaaaaa. Då kan det bli lite mer bilder i den här bloggen.

Ångest. måste köpa en ny telefoooooooooooooooooooon

Har inte marginalen på min sida

Shiiiiiiiiiiit vad trött jag är.
Jagkanintekoncentreramig. Helavärldensnurrar. Linsernafastnarnärjagblinkar.
Ja, ni fattar.

Kalaset tog kål på mig I guess. Hade nämligen kalas på donken idag med 10 små vilda barn. Men de var söta. Men det tar tydligen på krafterna att hålla samma tempo som de. Jag börjar väl bli gammal. Snart 19 liksom, inte lika ung och allert längre.

Vad händer med att jag alltid missar de bussarna jag inte får missa förresten? I onsdags fick jag sitta i 45 minuter helt själv på centralen för att jag trodde att min buss gick fem minuter senare. Det var kul. Och inga pengar till taxi hade jag heller, pankpankpankpank.
Likaså igår missade jag såklart sista bussen hem. Det var jättetrevligt. Liksom jag hade gett allt för att hinna den. Har nog aldrig sprungit så fort sen jag slutade på friidrott. Men icke, busschauffören gasar när han ser att jag har 20 meter kvar. Då ville jag bara gråta. Men sen fick jag i alla fall sällskap hem hela vägen av crewet. Då var det trevligt att det var så varmt ute. Men jag hade aldrig klarat att gå själv, eftersom vi hade hört både det ena och det andra under kvällen och jag är lite av en rädd tjej.

För övrigt har jag ett bautablåmärke på ryggen. Lyckades nämligen ha ner nån himla träningsstång, som ramlade på mig. Det var ju också trevligt.

Allt är trevligt.






Han tog av sig sin kavaj

sparka av sig båda skorna
och så spotta han ut snuset
sa min sköna: får jag lov?

Hon var vacker
han var stolt
rak i ryggen som en fura
det var sommar, det var glädje
och de dansade och sjöng


En ö i havet

Jag är tillbaka. Det var längesen. Så längesen att jag nästan glömt lösenordet. Men trots det ser jag att några trogna läsare ändå är kvar, och det värmer i hjärtat.

Min bortförklaring är att det har varit mycket nu. Skivor, massa plugg, jobb, alkohol och på det en galen resa till Berlin. Jag har aldrig sovit så här lite i hela mitt liv och det har yttrat sig så att jag har varit konstant sjuk sedan påsklovet. Förutom för några dagar sedan. Då var jag frisk i två dagar och hann till och med ut och springa. Sen gick jag på skiva och dagen efter blev jag sjuk, så nu sitter jag här och snörvlar och hostar slem igen. Life is great. Ja det är det faktiskt =) 

Befinner mig just nu ute på en ö i havet, skriver filosofi och lyssnar på fåglarna. Höhö, sant. Behövde ett litet break och så kände jag hur plugghögen växte, så här är det pluggverkstad. Imorgon åker jag dock hem, för det blir jobb på lördag och söndag. På söndag ska jag ha mitt första kalas, yey =)

Nu ska jag äta pappas goda pastagratäng. Det har jag sett fram emot hela dagen. Sen ska jag filosofera lite till.

 


The show must go on

Okej, vilken konstig grej.
Jag har ont i halsen varannan dag. Vad är det för grej?
Jag blir ju förvirrad. Är jag frisk eller sjuk?

Annars ligger en bananpizza fint i min mage just nu.

Framför mig står du, datorn. Till höger ryker det om en kopp mintté. Och sen är det ganska rörigt.
Bäst att sätta igång då. Med religionen.

Det blir inte bättre än så. Den här torsdagskvällen.



Hur tänkte du nu?

Hahahahaha.

Roligast idag:
Av någon anledning sitter vi och pratar sprit vid middagsbordet. Carina säger:
- Kommer ni ihåg de där tröjorna i Mexico som det stod vodka vodka vodka (osv.) på, där orden blev suddigare ju längre ner på tröjan man läste?
Mamma:
- Jaha, var det för att det regnade så mycket?

(Förtydligande om ingen fattar: Mamma trodde alltså att orden blev suddigare för att det regnade och därmed smetade ut bläcket.)

Watch your back

Long time no see

Vad har hänt sen sist?
Jo, det ska jag säga er. Jag har tappat en del av mig själv, min trygghet och min stolthet.
Och nej, jag har inte gått och blivit deprimerad. Jag har bara blivit av med min mobil. Och mitt busskort.

Alltså, nån jäkla bajskorv, öppnade min väska i lördags, stoppade ner handen och tog dessa saker (+min garderobslapp). Utan att jag märkte det.
Nej, den väskan kommer aldrig få se dagsljuset (?) igen och jag funderar på att införskaffa en väska med hänglås på. För nu vet jag vad som kan hända, och detta vill jag av naturliga skäl helst undvika i framtiden.

WATCH YOUR BACK, you never know who's behind it.

Fem år på nytt

Hej och hå bloggen.

Det hemliga uppdraget har ägt rum. Och detta uppdrag var i sann Michael Jackson-anda. Alltså, vi dansade till hans låt Beat it idag på danshowen i skolan. Och det var meningen att ingen skulle veta om det så att det skulle bli som Bounce på plattan. Höhö, säga vad man vill om att vi lyckade hålla det hemligt. Men kul var det även fast jag valde fel skor som var alldeles för hala så att jag slirade runt lite för mycket, men ääh. Saknar verkligen tiden då man uppträdde och tävlade, det är sån adrenalinkick.

När jag kom hem visade det sig att mina blommiga tights och lite annat hittat vägen hem till mig, så då blev jag glad. Pappas kommentar när han såg tightsen: "Nu ser du ut som fem år igen"
Och när jag tänker efter så hade jag nästan ett par likadana back in the days, hahaha.

Nu ska jag ut och övningsköra och sen ska jag träffa den här snyggingen!


BEAT IT

Oh trötthet. Kan du bara försvinna?
Har varit oavbrutet trött nu i en vecka, även fast jag sovit hyffsat bra. Det är konstigt det där. När jag är så där trött somnar jag som en stock på eftermiddagen och är rent ut sagt omöjlig att väcka.
Höhö, och vad blir lidande? Jo, skolan.

Idag var det i alla fall fett med najsigt väder ute, och fåglarna kvittrade på kvällskvisten - då blev jag glad och fick en busig vårkänsla. Höhö... Och detta innebar också att jag blev extremt sugen på glass och det är ett behov jag ännu inte har tillfredställt. Åh typ en magnum mandel.. SUKTA

Och idag har vi bokat resa till Kretafeta i juli. Wihoo.

Jag kan dessutom avslöja att imorgon ska jag ut på hemligt uppdrag. I skolan. Vid halv tiotiden. Då kommer något konstigt att hända, något oförutsett. Folk kommer att gapa av förvåning.

Nu blev ni nyfikna va?!
Jag visste väl det. Det var meningen. HAHA


Crazy tights



Me likeey, på väg hem till mig i detta nu. Så välkomna! Kom till mama.

Vet din mamma?

Yoo..

Här sitter jag och är glad.
Anledningen? Jag ska inte jobba på tre veckor.
I'm lovin it!

Annars har jag inte så mycket mer på hjärtat mer än att den här låten är fett bra att städa till:

Livet är som en studsboll

Den här dagen har verkligen varit som en studsboll. Ena sekunden är jag nere (=deppig) och andra sekunden är jag uppe (=glad). Vi skyller det här på dagens väder, förkylningen och skolan.

Började med att jag lyckades försova mig en halvtimme. Jag har ett minne av att väckarklockan ringde första gången och jag tryckte på snooze, men sen har jag lyckats snooza fem gånger utan att vara medveten om det. Kanske beror på min för tillfället väldigt dåliga hörsel?

Sen gick det i alla fall bra att köra bil (förutom att jag inte hörde vad min bilskolelärare sa), så detta blev till min positiva vändning på dagen.

Meeen. Dagen skulle få ett ännu bättre slut med en våffla i magen. VISST?!


En väldigt god våffla, äten på en väldigt härlig sommardag

Från soffan

Tja bloggen.

Sitter för tillfället i soffan och snuffsar. Bredvid mig sitter syster min. Två datanördar med varsin data i knät. Hon vill att vi ska beställa grejor från H&M och det låter lite lockande. Vi fåår väl se. Det braiga är att vi kan dela på typ allt, så man får ut dubbelt så mycket av det.
Idag blir det karriärdag i skolan, ska lyssna på föreläsningar om psykolog och advokat. Det blir spännande. Sen blire riskettan, inte lika spännande.




Jao SO LONG!

Hej plåtlåda

Imorse vaknade jag av alarmet på min mobil. Det var bara det att det lät helt annorlunda, det var samma melodi och så, men det var något som var fel.
"Det måste va fel på ljudet på telefonen", tänker jag och trycker på snooze.

Sen går jag upp. Hör ljud, pratar. Förstår då att jag har ett allvarligt lock för ena örat. Alltså, då snackar vi verkligen lock. Har aldrig upplevt något liknande tidigare. Det var verkligen hej plåtlåda.

Jag gör allt i min makt för att försöka få bort det här locket. Jag bombarderar näsan med nässpray, jag tryckutjämnar en gång i minuten och jag går till och med så långt att jag ställer mig på händer (Sophie hade upplyst mig om att detta skulle hjälpa). Mamma börjar kolla lite konstigt på mig... men vad gör man inte.

Jag går till bussen. Bilar åker förbi och ekar gör det i hela skallen på mig. En bil har aldrig låtit så högt förut.

Kommer till skolan. Min företagsekonomilärare (alla andra också för den delen) låter som en robot, liksom han har en maskinröst, med en liten fint eko efter varje ord.

JAG BLIR GALEN OCH TRYCKUTJÄMNAR, TRYCKUTJÄMNAR, TRYCKUTJÄMNAR, TRYCKUTJÄMNAR, TRYCKUTJÄMNAR, TRYCKUTJÄMNAR, TRYCKUTJÄMNAR OCH TRYCKUTJÄMNAR. Det släpper lite, men bara lite, men i alla fall så mycket att jag kunde uthärda dagen utan att bli galen och mörda mig själv.

Det är fortfarande kvar.
Jag känner mig handikappad.

RSS 2.0